Första advent.

Min mobil blev stulen i fredags, jag var och shoppade och någon tyckte tydligen att min mobil var dennes.

Det är inte så mycket pengarna det kommer kosta att köpa en ny som gör mig litet deppig. Alla nummer till folk man träffat här i Shenzhen är nu borta. Det är en hel del som jag inte har en chans att få tillbaka om jag inte springer in i dem igen, känns ganska osannolikt. Alla adresser Ring har skickat mig på kinesiska så att jag slänga upp mobilen i taxin när min kinesiska inte räcker till. Ja det hela suger faktiskt.

Men idag så ska jag och handla ny mobil, det får blir min julklapp.

I går köpte jag julpynt till min dörr som jag tänkte hänga upp idag, sprida litet julglädje på mitt våningsplan.

Kolla kolla.

Så var mat inhandlad ska sätta mig och äta litet och läsa litet i den bok som Steph köpt till mig när hon var i Hong Kong.

Men det är inte därför jag skirver...

Jag har länge haft på känn att folk här i området har koll på mig. När jag klev ut ur porten in på gården så hör jag en kvinna fråga en annan: "Vart kommer hon ifrån" och den andra kvinnan svarar "Sverige".

Japp då behövde jag inte undra över om de har koll eller inte.

Nu, mat och "Grapes of Wrath"

Spoiled girl.

Nu går jag ner på gården och in på stället på hörnet av huset och köper mig litet mat.
Det blir anka med dagens grönsak och ris. Detta kommer kosta mig si så där cirka 8 kr.
Ibland bara måste man skämma bort sig!

Bloggtorka

Oj jisses, Jennifer pajjade internet när hon var här och efter det var jag internetlös i två veckor. Så har tiden bara rullat på och nu kom jag på att det kanske var dags att skriva en eller två rader.

Det rullar på här i Kina, jag känner mig äntligen hemma i lägenheten.
Jag bor här nu och det är skönt. Det är liksom inte någon annans ställe utan mina väggar och mina tavlor. Det gör väldigt mycket.
På ett sätt undrar jag nästan hur jag ska kunna åka hem om bara fyra veckor när det börjar kännas som om det här är hemma. Samtidigt räknar jag dagar tills jag får träffa alla er där hemma igen. Jag saknar er allihop!

Kinesiskan går om jag ska vara helt ärlig, så där. Det är svårt men det går framåt med små små steg.
Nästa termin, då jävlar.
För det är ett som är säkert, om fyra veckor är jag inte klar med Kina.