Storbråk

Fyra timmar innan jag åker och nu så vägrar de mig att flytta mina saker från lägenheten. Jag önskar dem lycka till med att stoppa mig i dörren.

Just nu är Ring och David nere hos husagent och bråkar.

Dett är ett riktigt osammanhängande inlägg.

Men läget är i alla fall det att nu att Ring har ringt polisen eftersom att de vägrar låta mig flytta mina saker. Polisen är där nere och som vanligt i Kina händer inte mycket.

Jag får väl lov att skriva ett långt sammanfattande inlägg om den här skiten när jag kommer hem men just nu vill jag bara åka till Hong Kong!

I D I O T E R skulle sammanfatta det hela ganska bra.

Sista natten i Shenzhen

Jag har fått så mycket hjälp av Ring och David de senaste dagarna så jag vet inte ens hur jag ska börja tacka dem. Så mycket som behövdes göras här och så litet tid.

Nu ligger jag i sängen och väntar på att få checka in on-line sedan blir det nog att sova litet om jag kan.

Känns litet vemodigt nu när man ligger här och lyssnar på regnet, det är trots allt sista natten. Jag som för bara några veckor sedam, innan jag åkte hit i februari, kände att jag nog ville stanna tills i jul. Men det har varit för långt hem denna gång. Hemma är inte här.

Så nu förbereder jag mig mentalt på denna vidrigt långa resa jag har framför mig. En femtontimmars flygning till London och sedan därifrån till Arlanda. Landar i Stockholm klockan 15.00 lokal tid.

Där blir jag hämtad av Stefan som har med sig Pepsi Max och popcorn som traditionen bjuder. Mitt popcornmissbruk är inte att leka med och i här i Kina har de bara sockrade popcorn... Inte gott.

Nu ska jag checka in innan någon kines snor platsen jag vill ha.

Ses snart!

Det som är viktigt

Stora beslut är ofta de allra enklaste att ta.

Igår skrev jag ut mig ur skolan, gjorde det just i tid. Fem dagar till och jag hade inte fått tillbaka något. Nu fick jag tillbaka 4900 RMB.

Biljett hem till Sverige är bokad. På måndag reser jag hem igen. Biljetten var dyr men jag får bekvämare säte och framför allt får jag ha med mig två resväskor och två handbagage, det kan behövas. Jag har ju ett helt liv att packa ner här borta.

Så, varför?

Det viktigaste finns inte i Kina.
Första resan var fantastisk och tiden hemma runt jul var minst lika bra.
Jag längtade tillbaka till Kina och när jag kom hit så kände jag mig faktiskt mer hemma än vad jag gjort på länge.
Men saker förändras och den korta tid jag var hemma kändes för kort. Jag har nu sedan en tid tillbaka bestämt att det inte skulle bli en termin till här i Kina. Denna termin var alltså min sista. När jag väl bestämt det började den här vistelsen bara kännas som en lång väntan på att få komma hem.

Jag är glad att jag gjorde den här Kinaresan och det är garanterat inte min sista. Så mycket jag har lärt mig och då menar jag inte bara språket.
Saker jag inte visste om mig själv.
Saker som jag i efterhand faktiskt inte förstår hur jag klarat.
För bara några år sedan orkade jag knappt ta mig utanför dörren och nu har jag bott själv i Kina.
Helt galet och helt galet skönt att få komma hem till det som är viktigt.

British time warp

Kom hem från Hong Kong igår men jag kunde inte lägga in något inlägg då.

Trött som en liten gnu är jag och det är väldigt roligt att ha varit i Hong Kong och sett den staden och ha en kylskåpsmagnet som bevisar det.

Men jag är litet besviken. Hong Kong var inte så mycket storstad som jag trodde det skulle vara. Det är som Shenzhen fast skitigare, med gränder, massor av turister, massor av backar och så kan de prata engelska.

Utekvällen var speciell.
Bargatan var helt sjukt packad och det var engelskmännen
också. Tänk de där programmen om Ibiza som går mitt i natten på tv4 så vet ni hur det var. De programmen brukar vara från någonstans på mitten av nittiotalet och där verkar det engelska modet stannat också.

Men kul hade vi!

HK weekend

Nu så!

Äntligen ska jag få se Hong Kong och inte bara Hong Kongs flygplats.
Kommer hem igen redan på söndag så det blir två dagar och en natt.

See ya later!

Valkyria

Man skulle kunna tro att jag inte gör annat än att hänga på bio.

Nu har jag varit på Valkyria.

För det första så gillar jag inte Tom Cruise av den enkla anledningen att jag inte tycker att han är en bra skådespelare men bioutbudet här är väldigt begränsat så jag gav den en chans.

När jag först hörde om den här filmen för, vad kan det var nu, tre år sedan och de första bilderna läckte ut så skrattade jag gott åt Tom med ögonlapp.
Jag gillade inte den här filmen innan jag såg den.
Jag är reformerad! Det var en sjukt bra film och Tom skådespelade som aldrig förr. Jag vet inte om det är för att jag nyss såg Dragonball och att den var så usel men det här var riktigt, riktigt bra.

Pappa, Andreas, och ni andra se den!

Så på en skala?
12345

Grattis pappa!

I dag ringde jag min käre far för att säga grattis på födelsedagen.


Han "hörde inte" att det vara jag.


Pappa kom igen, var inte en sådan drama queen!
Så länge har jag inte varit borta och snart kommer jag hem igen.

Grattis igen allra bästa skrynkelpappa.

Om jag kan läsa texten rätt, det tror jag faktiskt att jag kan, så står det: önskar dig en bra födelsedag.

Övertänd!

Ok, först tittar vi på klippet.

Jag är så sjukt djävla övertänd.

Jag är som Pete Townshend i det här liveframträdandet av Baba O’Riley.
Jag ska liksom bara spela tamburin i det här introt men jag är så djävla övertänd att jag inte kan stå stilla. Det resulterar i att jag glömmer bort min tamburin och jazzar loss istället. Så ska jag slå på tamburinen men kan liksom inte bara slå jag formar min hand till en knytnäve. BAM BAM BAM! Jag slår knogarna blodiga på den där tamburinen.

Då sätter Stephanie eller jag menar Roger Daltrey igång och sjunger. Hon är också sjukt djäkla på men hon kan hålla sitt lugn hon levererar medan jag slår vidare på min tamburin till 01:45 in i klippet. Jag kastar tamburinen, nu djävlar ska ni få se på gitarrspel! Så blir det min tur att sjunga, whoooo! Jag är grym, jag sätter det, det hoppar vi på!

Fyra minuter in i klippet så drar Steph fram sitt munspel. Så som jag eller Pete hoppar runt där, ungefär 04:35, exakt så känner jag mig nu.

Vi önskar båda två, jag och Steph, att vi var lika coola som John Entwistle på bas. Chilla litet på bas och veta att det här är bra, det här är så djävla bra och bara ta in stunden. Men jag kan fan inte sitta still.

På lördag ska vi till Hong Kong!

Litet bilder från dagen

Frukost på Starbucks, Steph är mer intresserad av sin kamera än av mitt sällskap?

Min nya optiker, Eyemöda?

Avslutar dagen med en porkrice set meal från HASIO. Så god mat, god soppa och sjukt god chilisallad. 21 riksdaler, taximocket!

Klagoblogg?

Jag läser en del bloggar och kan bli så oerhört frustrerad över hur folk klagar.
Så läser jag min egen blogg och inser att jag kanske inte är bättre själv.

Så jag vill bara säga det att jag trivs bra här i Kina och har svårt att tänka mig att jag förmodligen lämnar Shenzhen efter den här terminen.

Jag gillar det kinesiska folket, jag gillar kulturen och jag gillar maten. Det finns egentligen inte så mycket att klaga på så jag gnäller om grannens gås och min kalla näsa (Oooopa där var svaret på rebusen in och skriv i kommentarsfältet så får ni kinapresenter!) som gör att jag inte kan sova. Det var förresten svårare att sova natten efter då grannen dödat och förmodligen kvällskäkat upp gåsen, så tyst.

Visst gnäller jag kanske på det här landet ibland och det kan vara frustrerande att folk glor och bufflas och spottar till höger och vänster. Men jag tror faktiskt inte att jag kan ta mig friheten att klaga. Kommer de till Sverige och börjar harkla sig i örat på mig i hissen... det är en annan femma. Då jäklars!

Men för att ge litet motvikt till all klagoblogg.

Jag mår bra, livet är gott och livet är mitt.

På en skala från ett till fem?

Jora jora jag pluggar och står i och ett fin fint exempel på det är att klockan är 14.30 och jag har redan varit på bio. Såg Dragonball Evolution... Ibland kan man säga att en tråkig sysselsättning är slöseri med liv. Jag har nog aldrig riktigt menat det tidigare men den där filmen var slöseri med liv. Hade jag varit bättre på kinesiska hade jag krävt pengarna tillbaka.

Filmen har en gräns på 11 år i Sverige, jag kan inte tänka mig att någon över 11 år skulle tycka att den här filmen var bra. Det var i särklass det sämsta jag sett i hela mitt liv om man tänker på budjet och hur populär den där Serien trots allt är.

Usel regi.
Uselt manus.
Uselt skådespeleri.
Uselt klipp.
USELT.

Så på en skala från ett till fem?
12345 (eller egentligen 0)

Tävling på Lindas Kina!

Här har ni en liten rebus eller kanske snarare ett arbetsschema över min natt.
Go nuts i kommentarsfältet, vad plus vad blir lika med vad?
Gör det till en tävling, alla som skriver rätt svar får Kinapresenter!

Mer eller mindre

Ibland längtar man hem litet.
Ibland längtar man hem mycket.

Syster Yster

Fontana di Trevi - Någon gång ska jag dit den saken är ju klar!

Jennifer är i Rom och det är säkert varmt och skönt och vår och sånt äckligt där.

Jäkla lyllos! Hoppas att hon får en underbar resa.

Så nu finns det ingen Linda Cecilia och ingen Jennifer Cecilia på hemmaplan men det betyder inte att mamma och pappa ska ha det lugnt och skönt.

Så en liten uppmaning till Andreas:

Keep our legacy alive,

RAISE HELL!!!

En oplockad gås

Grannen har skaffat gås...

Grannen verkar inte vilja äta upp sin gås riktigt än...

Linda kommer snart gå ner på gården och spontannacka en gås...

Jag tror faktiskt att jag vet hur man gör...

Dåligt samvete eller frustration?

Tiggare är väldigt vanliga här i Kina, överallt finns det tiggare. Ofta är det äldre med käpp som går omkring med en liten skål och ber om småmynt. Andra gånger är den mammor som går omkring med sina små barn längst de populära bargatorna på nätterna.
Jag skulle kunna ge så mycket mer än vad jag idag gör men löser det några problem?

Hemma hör man historier om tiggare som egentligen är del av organiserade ligor från öststaterna och i själva verket tjänar tusentals kronor om dagen. Men är det sanning eller är det bara något vi vill tro för att lätta vårt samvete där vi sitter i tunnelbanan och låtsas titta ut genom fönstret som, eftersom att vi är under jorden, bara tjänar som spegel?

Idag i Luoho svarade jag inte ens den lilla åttaåriga flickan som drog oss i kläderna och sa det hon övat in ”Please give me one money”.
Jag undrar vart hennes föräldrar är. Undrar jag det för att döva mitt dåliga samvete över att jag just spenderat 150 RMB på tv-serier och sedan har mage att neka denna flicka några kronor?
Jag menar om det är hennes hemska föräldrar som utsätter henne för det här så kanske jag inte behöver må så dåligt över att jag inte ens mötte den här lilla flickans blick.

Hur och när blev jag så här? Hur mycket har man sett när man plötsligt en dag inte ens bemödar sig med att möta ett barns blick?
Jag skäms och mår dåligt.
Är det dåligt samvete eller är det frustration över att faktiskt inte kunna hjälpa alla?

Eller kan man kanske det?

Litet diskret skryt bara...

Vem var en av de fyra som fick gå fram och skriva på tavlan i dag under diktamen?
Vem var det som var den enda som hade rätt på alla elva tecken och tillhörande pinyin?


Jag vet, jag vet vem det var!

DET VAR JAG!

Helg!

Alla var inte smarta nog att ta med sig paraply till skolan...

Regnet håller i sig.

Efter skolan idag kunde jag inte gå hem, inte för att jag tycker att det är så vansinningt kul att öva tecken utan för att om jag hade gått utanför portarna i mer än fem sekunder hade jag varit dyblöt.

Så där var jag och hundra andra elever fast. Alla vi som inte tänkte på paraply i morse. Däremot var David vänlig nog att köpa ett paraply till mig och komma till skolan med det. Annars hade jag fått stå där ett bra tag.

Ska bli skönt med helg. Jag skulle ha åkt till Hong Kong i helgen men det kommer att regna, åska och blixtra hela helgen så jag skippar det. Det blir litet plugg, litet god mat och titta på film för min del.

Ska snart kinesa

Love - I Coastal City,

Motsvarande snordyrt Täby Centrum men de har Sephora och Starbucks så där hittar ni mig.

Så nu har allvaret börjat.

Tisdag var det öppningssermoni och orientation.
Så nu har jag gått i skolan två dagar.

Känns som om jag har flyttat in på IKEA nu också, varit där två gånger på tre dagar men nu tror jag faktiskt inte att det saknas en enda pryl i min lägenhet.
Vet inte hur jag lyckats få ihop så här mycket sylar men lyckats det har jag ju. Eller det är kanske inte det att jag har mycket prylar det är nog snarare tvärt om. Det är nog så att man inser här hur litet man egentligen behöver för att klara sig.

Idag har det dragit in något som kan liknas vid en minityfon. Eller jag kallar det för minityfon. Vi var ute och på bara 3 min ändrades allt från att ha varit en gråmulen dag till svart himmel, vindar som blåste omkull allt, åska, blixtar, och spöregn som inte går att beskriva utan det måste ses.
Vi var på väg hem men var utanför och köpte ananas av en kvinna som säljer frukt från en vagn utanför portarna till mitt område. Hade vi varit en minut senare så hade vi varit helt dyblöta men vi klarade oss just.

En bra dag, läxorna avklarade och nu blir det nog ett avsnitt av House innan jag ska kinesa.

Wo lei, ni ne?