Jag är inte i Sverige.

Den har passerat, det regnade litet imorse men det var nog det sista dåliga vädret i bakvattnet av tyfonen. Det var litet spökstad över området dagen efter men nu är allt som vanligt, kineser överallt.

Skolan är svår, det är långt ifrån lätt att lära sig kinesiska och jag funderar på att flytta ner en klass. Till saken hör att det egentligen inte är jag som bör byta klass utan det är de i klassen som redan kan kinesiska som borde gå svårare kurs. Jag går nybörjare steg två, där ska det gå folk som i princip kan säga ni hao när de börjar.
I min klass går två tjejer som bott i Shenzhen i två år, en kille som bott i Hong Kong i två år och en kille som har en kinesisk pappa och han jobbar för hans pappas kinesiska företag. De bör inte gå i min klass de bör knappt gå nybörjare alls. Klassens tempo avgörs helt och hållet på dessa fyra personer, läraren speedar upp tempot mer och mer för de ser ju att eleverna (dessa fyra som svarar på frågor) kan och lär sig fort. Det handlar mer om att redan kunna än att lära sig. Hela klassen fick ett mail av klassföreståndaren där hon skriver att dessa två tjejer (hon nämner dem vid namn) får rätt på examinationerna hela tiden och att hon nu vill se oss andra göra lika bra som dem. Detta är inte Sverige.