Den verkliga treenigheten

Shhh, de sover.

En, två, tre, många ...

Jag har lärt känna en egen kines! En som jag inte känner genom skolan eller Genom David och Ring. Jag mötte honom själv ute på gatan och han är nu min kineskompis. Hans högsta dröm är att jobba för Volvo eller Ericsson och han älskar såklart Jan-Ove Waldner. Fast han kallar Jan-Ove för Lao Wa och säger om honom: "he is not easy. He has competed with six generation of Chinese athlete."
Den här kinesen bor i huset bredvid mig med sin flickvän och han har erbjudit sin flickväns hjälp att guidea mig runt Shenzhen om jag vill samt att jag har en stående inbjudan hem till dem. (Sedan får David tro att det är tomma artighetsfraser om han vill, hehe.)

Kineserna tar engelska namn förresten, Ring heter inte Ring egentligen utan det är ett namn hon själv valt. Rings brors flickvän (systers kusins sysslings hundvakts kompis systers barnvakt) har valt namne Apple.
Men hur som helst den här kinesen är den tredje manliga kines jag mött och lärt känna litet smått som valt namnet Michael. Jag har bara mött och lärt känna tre kineser och alla tre har valt namnet Michael...

Här har ni anledningen. <-(pappa du måste klicka på den där meningen)

crazy insane

Längtar som en djävla galning tills på lördag. Ja som en djävla galning, en sådan som springer naken på stadens gator och skriker att han vill papiljotter ha till sin pudel och att alla cyklar är slut på lagret.

På lördag kommer Jennifer och Andreas hit. De som hittills varit representerade av en tatuering på min vänstra handled här i Kina. De gillar den, kineserna och frågar vad det står. Jag pekar på Jennifers namn och säger "meimei" sedan Andreas och säger ”didi”. När jag sedan ska förklara att jag har deras namn tatuerade för att jag alltid vill ha dem med mig ler jag, tar mig för hjärtat, och får tårar i ögonen. Jag tror att de förstår …

Brunch

Vad kan man säga, utgång igår.

Stephanie fyllde 18 i onsdags och det skulle firas såklart.

Hade oförskämt trevligt, det dansades och det sjöngs.

Just nu är jag litet oinspirerad skulle man kunna kalla det, så jag lämnar er efter denna korta bloggrapport för att avnjuta min brunch jag just dukat upp, bild på den ser ni här under.

Det är hur vi rullar.

Det rullar på.
Det har nästan blivit vardag här i Kina. Jag går i mina kvarter som har blivit mina kvarter.
Här får de titta på mig, jag irriterar mig inte när de hajar till och inte heller de som glor så att man tror att de käkat glosoppa med tittsås eller fått nya ögon i julklapp...

Jag går i skolan mån-fre.
Jag försöker att inte festa varje helg, i alla fall inte både fredag och lördag.
Varje söndag kommer Stephanie, en klasskompis, över. Vi kokar havregrynsgröt, brygger kaffe och äter rostbröd. På min macka har jag Kalles kaviar, det är det inte på Stephanies (som är från Australien) macka om man säger så.
Sedan pluggar vi litet och när vi tycker att vi förtjänar det går vi ner till massagestället nedanför mig, efter det bär det av till nagelsalongen som också ligger nedanför mig och vi får manikyr och pedikyr. Under tiden ser vi till att använda våran kinesiska så mycket vi bara kan.
Sedan börjar måndagen igen.

Rutin även här.

Välkommen höst!

Jag sitter uppkrupen i min soffa och myser, det är höst och jag myser. Min favorit avkoppling här i Kina är just nu att ladda ner dokumentärer från P3 och lyssna på dem medan jag broderar söta små nallar och japanska geishor. Jag har broderat till dokumentärer om Svartenbrandt och IB-affären.

Det är fint.
Jag har ställt ner fläkten till lägsta effekt.
Jag har kokat mig en stor kopp Darjeeling te.
Jag har tagit på mig långärmad tröja.
Jag tittar på min termometer.
Den visar 28 grader.

Ja det har verkligen blivit kallt här i Kina.

Bjussar på en saga.

Jag var och shoppade litet efter lunch idag och inhandlade bland annat en bok på kinesiska som jag hade tänkt mig att jag skulle läsa.
Eftersom att jag inte bara lär mig tecken utan även pinyin (de där krumelurerna som talar om uttalet som ni kan se i inlägget under detta) så ville jag ha en bok med både tecken och pinyin. Jag är då mer eller mindre hänvisad till barnböcker. Jag tog en som jag kände mig bekant med nämligen Pinocchio. Den kan vi ju alla?
Låt oss se, kan ju inte läsa boken än men jag har tittat på bilderna och det är något som inte riktigt stämmer överens med sagan svenska barn får höra.
Hela plotten med den fattiga dockmakaren Gepetto som vill ha en son finns med. Pinnocchio blir även medlurad på dockteatern efter som han drömmer om rikedomar och berömmelse. Han blir förvandlad till en åsna och sväljs av en val... Så långt stämmer det, men var hör dessa bilder in?


En snubbe ska hugga i ett vedträ som börjar snacka. Gepetto räddar dagen och snidar fram Pinnocchio ur vedträet...


















Pinnocchio eldar upp sina fötter...


















Pinnocchio åker på duktigt med däng och blir knivrånad...


















Pinnocchio hänger sig...

Pinnocchio dricker magisk saft.



















Pinnocchio åker in i hundfängelset...


















Pinnocchio åker på däng igen alternativt mår jäkligt illa efter den magiska saften...


















Pinnocchio åker in i riktiga fängelset...


















Slutet gott allting gott, Pinnocchio får ägna resten livet till att binda korgar...


















Sov gott alla barn.

Hànyǔ pīnyīn

Ok ok det här lärde jag mig idag:

01:00 = yī diǎn
01:10 = yī diǎn shí fěn

Men de har am. och pm. här fast det säger de såklart inte utan de har olika benämningar liknande vårat förmiddag och eftermiddag.

Zǎo shang = tidig morgon (o5:00~09.00)
Shàng wǔ = morgon (09:00~12:00)
Zhóng wǔ = förmiddag (12:00~02:00)
Xià wǔ = eftermiddag (02:00~07:00)
Wǎn shang = kväll/natt (07:00~05:00)

Så om jag ska skriva när jag börjar i skolan måste jag alltså nämna vilken tid på dygnet det är så:
"Zǎo shang bā diǎn bàn wǒmen shankè."
Som direkt översatt till svenska blir:
"Tidig morgon 08:30 vi börja klass."

Bā diǎn bàn blir i direkt översättning "halv åtta" men kan också skrivas bā sānshí som direkt översatt betyder "8 och 30" man kan även välja att sätta ett fēn efter varje klockslag. Om du inte ska säga att klockan är tio över, då måste du skriva fēn efter!

Det och massa mer lärde jag mig. Dessutom blev jag helt överlycklig när jag förstog vad min lärare frågade mig idag!

Lǎoshī Michael: Míngtiān xīngqi jǐ?
Linda: Míngtiān shì xīngqī'èr!

Ha, take that kinesiska språket! Jag ska erövra dig!
Eeeehmm... Sa jag att min AC har pajjat och att jag därför inte har sovit något inatt? Jag är trött men ändå ganska nöjd.

Back to school special.

Så var det lovet över och det är faktiskt ganska skönt att få gå tillbaka till skolan igen imorgon.



Har varit en skön vecka som började med en lång weekend på Sheraton och sedan några dagar av intensivt slappande. Avslutade det hela med shopping och fest.

Ja jag är nöjd med lovet men ännu mer nöjd med att det är över. Nu jäklar ska jag visa det där djävla språket var skåpet ska stå!

Shoppingbyte, schnögga!

Trevlig fredagkväll, jag är mitt uppe i min.

Jag vet att om man bloggar om tokiga skyltar kineserna skrivit tokiga saker på och om man skriver om hur billigt allt är här så diskvalificerar man liksom sig själv.

Men jag kan inte låta bli!

Kom just hem från litet shopping av frukt, lök, dryck, diskmedel, och sesammuffins. Kalaset gick på 48kr. Eftersom att jag redan hade spenderarbrallorna på mig toppade jag det med en rulle för 5kr. Så nu blir det fruktsallad och den där Adam Sandler rullen.

Glad fredag!

Denna dagen, ett liv.

Jag tog tillfället i akt då dagen kunde inte suga mer så jag städade lägenheten.
Så var det gjort och förvisso kommer jag tycka det är skönt imorgon att lägenheten i alla fall är ren men det gjorde inget med mitt humör idag.

På måndag när Ring och David kommer hem så ska jag be henne om hjälp med att fixa en städerska. Detta håller inte, jag kan ju inte hålla på och städa som en annan kines.

Har tagit litet bilder på lägenheten och tänkte lägga upp några men jag besparar er toaletten. Eller jag besparar min stackars pappa toaletten. Lägenheten ser mindre ut på bilderna, vidvinkel är inte ett begrepp min kamera är bekant med. Here goes:


Matplats i vardagsrum.











Soffa, tv, och balkong.








Kök.










Spis...











Balkong 2 där tvättmaskinen bor.











Extrarum som blev klädkammare.











Klädkammare.











Sovrummet.

Tuc Tuc här smakar ägg och andra sugiga upptäckter.

Sedan jag satt och skulle boka biljetter till min allra bästa bror och bästa syster och jag insåg att det här skulle komma att kosta över 36.000 så har min lust att stanna i detta land varit ungefär lika med noll.

Tror att det är en klen tröst för mina syskon att jag kommer hem till jul när de blivit blåsta på två veckor i Kina.
Jag ville visa dem det här galna landet och den här helt bizarra staden.

En annan gång får det bli, men man vågar ju inte säga när eftersom att jag tydligen inte kan hålla vad jag lovar.

Kuken!

Min bästaste bästis!

Jo, jag inser hur bitterhen eller kanske snarare ensamheten genomsyrat dagens inlägg mer eller mindre. Men ni behöver inte vara oroliga, jag har en bästis här i kina.

Kaffe på maten.

The traveling freak show (läs Linda) gick till Ajisen Ramen för att äta nudelsoppa. Den var god och de dumplings jag beställde in var som vanligt fantastiska. Boken var också god så den ska jag forsätta åtnjuta i min soffa. Folk stirrade inte heller mer än vanligt, det vill säga de stirrade konstant.

Jag hittade på vägen hem ett ställe där jag kan köpa gott kaffe!
Eller det var en lögn men kaffet går att dricka, det får räcka.

Jag har inte Starbucks på min sida av stan, inte vad jag vet iaf.
På Starbucks här i Kina kan man få kaffe som hemma skulle klassas som ok, här skulle ni allihop tycka att det smakade helt gudomligt. För när man en gång druckit dåligt kaffe i Kina så sjunker kraven på standard ganska rejält.

Det är väl så, jag får sänka mina krav.
Jag svamlar när jag pratar om "dumma djävla kineser" för jag älskar ju de där kortisarna innerst inne.

onsdag

Just nu i mitt liv:

Jay-Jay Johanson - tomorrow

Wikipedia - sök - Vilhelm Moberg

Han tog livet av sig Vilhelm Moberg. Han skrev ett brev till sin fru som avslutades med raderna: "Klockan är tjugo över sju. Jag går att söka i sjön sömnen utan slut. Förlåt mig, jag orkade inte uthärda."
Sedan gick han ner till vattnet utanför sitt hus. Han lade sig på magen på sin brygga, stack ner huvudet under vattnet, och där låg han tills han druknade. Ja, han låg förmodligen där efter att han drunknat också.

Vad tror ni, ensam med bok och ett glas på en restaurang/bar funkar den i Kina också?
Kommer de förstå att jag bara är litet svår och djup?
Jag tror inte det, well låt mig bjuda på en show till era dumma djävla kineser.