Det är hur vi rullar.

Det rullar på.
Det har nästan blivit vardag här i Kina. Jag går i mina kvarter som har blivit mina kvarter.
Här får de titta på mig, jag irriterar mig inte när de hajar till och inte heller de som glor så att man tror att de käkat glosoppa med tittsås eller fått nya ögon i julklapp...

Jag går i skolan mån-fre.
Jag försöker att inte festa varje helg, i alla fall inte både fredag och lördag.
Varje söndag kommer Stephanie, en klasskompis, över. Vi kokar havregrynsgröt, brygger kaffe och äter rostbröd. På min macka har jag Kalles kaviar, det är det inte på Stephanies (som är från Australien) macka om man säger så.
Sedan pluggar vi litet och när vi tycker att vi förtjänar det går vi ner till massagestället nedanför mig, efter det bär det av till nagelsalongen som också ligger nedanför mig och vi får manikyr och pedikyr. Under tiden ser vi till att använda våran kinesiska så mycket vi bara kan.
Sedan börjar måndagen igen.

Rutin även här.